Heta Stolen - Kjell Kjellman :

- Vad tycker du om sportjournalistiken i Sverige och resten av världen idag (är det för mycket skvaller och trams reportage idag mot var det var förr)?

Journalistiken verkar idag vara mer hårdvinklad för att man ska profilera sig själva, detta gäller främst kvällspressen. Tidningarna hakar upp sig på enstaka detaljer för att dom måste kunna konkurrera med TV nyheterna, eftersom TV hinner ju nå ut med sina "storys" en dag före tidningarna gör det. Det är inte bra när det slår över så där. Morgon tidningarna är nog dom som är bäst på att hålla balansen.

- Vad tror du om Sveriges chanser i fotbolls VM i Tyskland? Kan vi verkligen gå hela vägen eller är det media hysteri alltsammans?

Jag tror det förekommer en hel del önsketänkande i tipsen om Sveriges chanser. Om vi slutar tvåa i gruppen så får vi det svårt, för då blir det förmodligen Tyskland i åttondelsfinalen. Det är väldigt öppet såklart, men jag tror att vi bör räkna med en åttondelsfinal plats som slutstation. Allt annat är bara ren bonus.

- Vad föredrar du, att se sport live eller från bekvämligheten i vardagsrummet?

Jag tycker personligen att många sporter gör sig bättre att ses på TV, exempelvis Slalom. Jag har å andra sidan varit med om en del otroliga fotbollsmatcher, men med närbildskamerorna som man har idag så blir det en helt annan upplevelse på TV än om man ser fotboll på plats. När jag var yngre däremot, så var jag pigg på att se alla matcher live.

- Vilket OS guld tyckte du var det häftigaste, både rent personligt som sportsligt?

Hockey guldet var minnesvärt såklart. Det var en sådan skön revansch för dom gångerna vi torskat i andra sammanhang. Men det go'aste guldet var nog tjejernas sprint staffet guld. Jag tycker att det var så härligt för Anna Dahlberg, hon som hamnade utanför pallen i VM:et innan.

- Vad tycker du om Sveriges läggmatch mot Slovakien i OS? Vad är din inställning till sådant i allmänhet?

För mig var det självklart att dom skulle lägga sig, eller i alla fall inte spela sönder sig. Man kan ju jämföra situationen du kanske får i en längd skidåks tävling då en skidåkare leder hela loppet för att på spurten få stryk av en som legat bakom och dragit honom i hasorna hela loppet. Det gäller att spara på krafterna, såväl dom mentala som fysiska. Jag tycker att det borde till en regeländring i OS eller att man har en gemensam grupp istället, en där alla lagen spelar mot alla, som i Elitserien.

- Hurdan var din erfarenhet att jobba med Grunden Bois? Har det förändrat ditt tänkesätt eller inställningar till sport i övrigt?

Den största vinsten som jag känner att filmen gett med sig är att man fått folk att inse att dom inte behöver vara så ängsliga inför hur dom ser på folk med intellektuella eller andra funktions hinder. Att man liksom får tillåtas att skratta med och ibland, fast såklart på ett skämtsamt och lekfullt sätt, åt dom människorna. Fast jag blev mer överraskad över hur påtaglig glädjen hos spelarna var i lagen, att man inte grämer sig över förluster så mycket. Vinsten för mig alltså att man numera förstår att dessa människor inte behöver bli så särbehandlade, utan att man alltså kan vara sig själv ibland dom.

- Minns du hur och när du först kom i kontakt med Grunden Bois?

Jag blev nedskickad någon gång runt 96, tror jag att det var, för att bevaka SM för handikappade i Göteborg. Det minns man ju då det var första gången man fick stifta bekantskapen med nummer 10 också (Tony Bäregård, som om ni inte visste det).

- Varför tycker du att det var viktigt att göra dokumentären om Grunden Bois? Vad var det du tyckte var viktigt att berätta?

Att i Göteborg så finns fortfarande den sanna fotbollsglädjen kvar, att det inte behöver vara fullt av sura miner på planerna. Jag tyckte också att der vore kul att ge folk en nostalgi tripp till hur fotbollen brukade vara för oss alla. Det, och så ville man ju gärna utforska alla intressanta profiler i laget med.

- Är du medveten om hur pass mycket dom två filmerna om Grunden Bois har påverkat och vad dom givit för efterföljder?

Jag hoppas filmen har gett folk lite mer insikt i verkligheten för dessa människor, hur mycket den här klubben och sporten betyder för dom, och genom det förstå att man kan bemöta dessa personer med äkta värme istället för att, som man tidigare kanske trodde, att man var tvungen att vara en utbildad professionell assistent. Jag hoppas att den inneburit att folk inte tycker synd om dom här människorna, i alla fall på samma sätt som tidigare. Filmen har förhoppningsvis gett dom en annan plats i tillvaron. Men sen har vi ju å andra sidan vinsterna som den här filmen har inneburit för dom intellektuellt handikappades rätt till att idrotta och leva ett aktivt liv, som jag tror vi har gjort folk mer medvetna om. Folk har ju fått upp ögonen för klubben och sett att dess aktiviteter är en bra mall vilket har lett till ökade resurser och uppmärksamhet.

- Hoppas du själv på att göra ytterligare en uppföljare till dom tidigare dokumentärerna om Grunden Bois?

Jodå, det finns ju fortfarande en hel del att berätta. Klubben är ju i ständig utveckling, nu mer än någonsin. Det gäller bara att pusha på och få klartecken till att göra den.

- Hur stora tror du chanserna är för att det kan bli av med den nya filmen?

Som det ser ut nu så är det bara till att gnata på dom som har bestämmande. Jag har pratat med en del folk och det ser rätt ljust ut för en uppkommande film i framtiden.

< Tillbaka