Heta Stolen - Thomas Ravelli :

Ravelli skriver autograf på Grunden Bois bardisk.

Telefonen ringer, det är Joakim som är på tråden, undrar oroligt om Thomas har kommit än. Joakim har fått den eminenta uppgiften att intervjua Thomas Ravelli, men just i dag har Joakim bokat in ett möte med sin läkare.
- Jag kommer snart, sitter på spårvagnen till Redbergsplatsen. Fråga Thomas om han kan komma lite senare ber Joakim.

Thor ringer Thomas och det visar sig att han har förvirrat sig på vägen, hittar inte dit han ska. Tur i oturen befinner han sig i närheten av Redbergsplatsen så genom telefonerna sammanför Thor huvudobjekten för dagen.

En stund senare hörs en bil stanna utanför lokalen, inte vilken bil som helst utan en Cab av den finare modellen, och i den sitter en lycklig Joakim bredvid chauffören Thomas Ravelli. Strax därpå hör man Joakim komma flåsande i trapporna, ropar hej och förklarar att han är på plats. Några minuter efter honom kommer Thomas. Han kliver in, hälsar glatt på den lilla skara personer som har dykt upp. Efter en rundtur i klubblokalen sätter vi oss ner för att börja utfrågningen av Thomas Ravelli.

Han tittar på Joakim och säger:
- Du Joakim, du behöver inte vara rädd för mig, jag är världens snällaste kille, inte elak även om jag ser elak ut!

Han sätter sig lugnt och tillbakalutat i fåtöljen, småler på ett spjuveraktigt sätt, gäspar lite grand trots att klockan har hunnit bli närmare 10 på förmiddagen. Thomas förklarar att han den senaste tiden har haft fullt upp med föreläsningar och uppdrag av olika slag t ex senare i dag ska han kommentera fotbollsmatchen mellan USA - Tjeckien på radio. - Mitt jobb är väldigt omväxlande och roligt, givetvis kan man bli trött på att resa runt, men jag får jobba med det jag vill så jag klagar inte, säger han.

Allt sedan matchen på fotbolls-VM 1994 mellan Sverige - Rumänien har Thomas blivit en ikon inom svensk fotboll. Även utomlands är hans namn känt bland såväl fotbollsspelare/tränare som den allmänna befolkningen.

- Tänk om jag hade gjort en dålig insats i VM, då hade ingen kommit ihåg mig. Nu för tiden kommer många okända människor fram till mig och tackar mig för min insats 1994. Dom är ofta glada och har ett positivt minne till mig. Mitt liv har förändrats oerhört mycket sedan den dagen, säger Thomas med tacksamhet i rösten.

Innan VM 1994 var han en nedskriven person och många människor tvivlade på hans förmåga som fotbollsmålvakt. Till och med Thomas tvillingbror Andreas tyckte att han inte skulle fortsätta med fotbollen och framför allt inte åka med på VM till USA. I ett samtal med sin bror sa Andreas:

- Lägg av med fotbollen, de är ingen ide att du spelar för ingen kommer tacka dig ändå.

Då sa Thomas till honom:
- Nu ska jag kämpa! Förbereda mig ordentligt, äta rätt, träna mycket och sluta dricka öl. Jag har varit med i landslaget sedan 1981 och detta är kanske min sista chans att visa vad jag går för.

Flera gånger under intervjun poängterar Thomas hur viktigt de är att inte ge upp även när det tar emot, för att nå framgång och komma långt inom idrotten måste man kämpa. Han om någon vet vad han talar om. Det krävs mer än bara tur och flyt för att nå målet. När Thomas tränade som mest la han ner mer än 30 timmar i veckan på fotboll.

- Även om jag var ledig var det svårt att inte tänka fotboll. Mitt liv var 100 % fokuserat på fotboll. Matchen som folk än i dag pratar om, avgjordes på en fullsatt arena, närmare 80 000 personer på läktarna och hemma i Sverige följde mer än 2 miljoner svenskar matchen via TV. Det blev en spännande och tuff match redan från start. Matchen gick till förlängning och när Stefan Schwarz blev utvisad och Rumänien gjorde 2-1 kändes det som om matchen var avgjord. Då, från igenstans dök Kenneth Andersson upp och nickade han in 2-2. Hela Sverige jublade och det var knappt man trodde de var sant. När Kenneth satte 2-2 tänkte Thomas, nu har jag möjlighet att avgöra det hela.

Domaren blåste av matchen och det gick till straffar. Att det skulle gå så långt som till straffar var mer än vad man kunde drömma om. Joakim undrar nyfiket hur Ravelli tänkte minuten innan Pitresko la bollen på straffpunkten?

- När domaren hade blåst av matchen och det skulle bli straffar, då började jag fokusera
mig och tänka på att jag hade möjligheten att avgöra. Det är inte ofta målvakten har de, att riktigt få avgöra en match.

Förvånansvärt nog säger Thomas att han vid det tillfället aldrig kände någon press! Han menar det är värre att slå en straff och t ex skjuta över, än att stå i mål. Själv hade Thomas aldrig vågat gå fram och skjuta.

Om vi blickar tillbaka i tiden är de som om man fortfarande kan känna av den andäktiga stunden, värmen var olidlig, svetten rann, publiken satt som på nålar, Tommy Svensson vankade av och an ut med sidlinjen, det var outhärdligt. Thomas berättar att han gick fel några gånger, men till sist tog han en straff och Sverige var i kapp.

- I den sista straffen visste jag helt enkelt: Han skjuter den i det där hörnet. Ibland är det så att man bara vet, man känner på sig att det här kommer gå hur lätt som helst. Jag tänkte positiva tankar; jag kommer klara av det här!

Thomas gjorde det omöjliga, han slängde sig åt rätt håll, sträckte ut handen och räddade straffen. Smack! Bollen satt som fastklistrad i handen. Från att ha varit en nedskriven "nobody" blev han helt plötsligt rubrikernas man, upphöjd till skyarna, "the man". På den tiden fanns inget väl fungerande Internet därför hade killarna i landslaget ingen aning om hur stort intresset var för dem hemma i Sverige. Lyriskt berättar han om hur det var att komma hem och bli hyllade som hjältar.

- Vi trodde ALDRIG att intresset och engagemanget hos den svenska befolkningen var så enormt. Nästan större än att spela matcherna inför en fullsatt fotbollsarena i USA.

I dag är denna händelse ett minne blott, men definitivt någonting som Thomas påminns ofta om. Hade han inte räddat straffen hade situationen säkerligen sett annorlunda ut i dag. Efter VM spelade Thomas fotboll ytterliggare några år innan han la fotbollskorna på hyllan.

Men kan du inte tänka dig att spela med Grunden Bois i Korpen nu när du inte är elitspelare längre? undrar Joakim nyfiket.

- Vetti i katten… nja… jag platsar nog inte i ert lag. Allvarligt talat tycker jag att det är läskigt att stå i mål, jag vågar inte spela lika aggressivt som innan, framför allt är jag rädd att skada mig säger han.

Osökt kommer Joakim in på frågan om varför Thomas blev målvakt, Joakim berättar att Grunden Bois egna Ravelli, Hans Lundström, blev målvakt bara för att han inte orkade springa. Thomas skrattar, tittar på Joakim och svarar snabbt:

- Hur visste du det? Allvarligt talat var jag ingen duktig utespelare, en dag dök inte vår målvakt upp på träningen och jag fick hoppa in. Ganska snart hittade jag min plats i laget och sedan den dagen har jag blivit kvar på den positionen.

Joakim som själv spelar forward tycker det måste vara tråkigt att stå i mål om man inte har någonting att göra. Tvärtom anser Thomas att om målvakten inte behöver göra många ingripanden under en match, då har han/hon lyckats med sitt jobb. Som målvakt ska man inte bara rädda mål utan även se till att sina medspelare står rätt på planen. När medspelarna står rätt slipper målvakten många obehagliga överraskningar. Därför måste en målvakt hålla koncentrationen på topp under en hel match, men visst har Thomas spelat matcher där han inte behövt göra många ingripanden.

- Då pratade jag gärna med publiken, men ofta stog jag och skrek på killarna i laget säger han.


Den spexiga Thomas fick vi se glimtar av under VM 1994, speciellt är vi många som kommer ihåg hans dans. Joakim har länge funderat på hur Thomas kom på den, nu tar han chansen och frågar.

- Dansen var ett spontant infall. Det hände i matchen mot Brasilien när en av spelarna från motståndarlaget missade mål och då blev jag så glad, tog några glädjeskutt. Jag hade ingen aning om att TV kamerorna filmade.

Intervjun närmar sig sitt slut och Joakim tackar för visat intresse, det är inte var dag som vi får celebert besök på Grunden Bois. Fast kan vi verkligen vara säkra på att vi har intervjuat rätt man? Thomas har faktiskt en tvillingbror Andreas som ibland utger sig för att vara Thomas, kanske har vi blivit lurade, vem vet, de är bara Thomas som kan ge dig svaret på den frågan.

Visste du attThomas Ravelli: har 7,4 handikapp i golf, helst vill ta med idrottsstjärnan Kirsten Berlin på bal, vill inte bli någon kalsongmodell i tidningen Slitz, aldrig ägt en moppe (hans pappa var läkare, visste hur farligt de var med moppar), skolkat från skolan 1 gång, har spelat mot Trinidad Tobago i en landskamp 1983 och vann med 5-0, tycker Grunden Bois är bättre än FCZ, håller givetvis på Frölunda Indians och IFK Göteborg.
 
2 x Ravelli släpper aldrig in några mål.

 

< Tillbaka